väck mig inte imorgon, låt solen gå upp utan mig.
Väck mig inte imorgon. Den här dagen har varit så lång.
Alla stigar jag prövat. Och jorden har haft sin gång. Nu börjar fötterna domna. Dom har vandrat sig slut. Snart får jag äntligen somna. Så vilar jag ut. Väck mig inte imorgon. Låt solen gå upp utan mig. Låt det vara en fin dag. Låt solen gå ner utan mig. Nu börjar omvärlden domna. Inget händer här sen. Nu får jag äntligen somna. Så väck, mig aldrig igen.
Ibland vill jag bara krypa ner i den djupaste lilla vrå och somna där för alltid.
Nu ska jag iväg till min finaste, han som alltid får mig att le.
Puss ♥ Kram
N' ydrebrant