Varför blev det såhär? jag har inte fått något riktigt svar.
Det är inte lätt för dig heller, jag vet det.
Men jag kan inte leva med den här saknaden varje dag.
Du var den jag var trygg med,
Jag försökte göra allt för dig i ett år och nästan två månader, men det räckte inte.
Du tog min hand när du såg på mig att jag var rädd.
Du var allt för mig, och jag visste att jag skulle älska dig för alltid.
Min dröm slog in, du var så vacker.
En kille som aldrig vill någon illa, som har ett hjärta av guld.
Det var min pojkvän, min joacim, alla tjejers dröm.
Jag orkar inte tänka på att någon annan kommer ta min plats, någon annan som du kommer älska mer än mig, någon så mycket vackrare. Kommer du kyssa tavlan i ditt rum varje gång du ska lägga dig, fast med en annan tjejs ansikte på? Kommer hon få ligga i soffan med dig och kolla på tv och höra ditt smaskande och knaprande av chipsen som du just har dippat? Kommer hon få åka i din bil i framsätet och lyssna på din goa Eddie Meduza-skiva?
Hoppas iallafall hon kan ge dig allt det som du vill ha. Men kom ihåg, att ingen kommer älska dig lika mycket som jag gör, och ingen kommer må så jävla bra med dig som jag gjorde.
Jag älskade dig för den du va, ingen kunde slå dig.
Jag kommer vänta på dig igen, även om jag får vänta hela livet. Det vet du att jag har sagt förut.
Tack för det bästa året i mitt liv! du är värd det bästa nu, du är inte värd mig.

:'(