Varje dag är som en plåga. På dagen saknar jag dig, på kvällen saknar jag dig ännu mer och på nätterna har jag svårt att sova. Kan det inte få ett slut snart? Jag orkar inte det här. Det enda jag vill är att få va med dig. men när inte du vill, så finns det inget mer att göra.

Idag hade jag tänkt att åka till stockholm, till moster, bara för att få komma bort och lägga tankarna på annat. Men jag har inte lust att åka i en buss alldeles ensam när jag mår som jag gör. Istället måste jag plugga och ikväll kommer det några ifrån finland hit och stannar till söndag, inte så jättekul måste jag säga. Så jag kollar väl om jag får sova hos någon. Jag vill bara inte va ensam längre.. det är det värsta.
Inte något kul att läsa det här, men jag måste få skriva av mig. och nej, jag tycker inte synd om mig själv. Det gör bara så jävla ont!

Hoppas ni andra inte har det lika jävligt som jag.
Puss på er!